keskiviikko 13. lokakuuta 2021

Harry Martinson: Dikter om ljus och mörker - Kuilut

 

Avgrunderna


Går längs med kanten av frågorna.

Stirrar ner i den vältrande överbefolkningens avgrund.

Dit kan inga som bara åldras frivilligt falla ner för att avgöra saken.

Så enkelt och lättfattigt är det inte med avgången,

eller med avgrunden.

Då vore vi tillbaka i stenåldern.

Inte heller de svältande spädbarnen i Bengdalen

kan avgöra frågan i stort

där de dör med mammas förtorkade spene

i väntan på torrmjölk och vacuumtorkat.

Försändelserna hinner inte fram.

Det finns många hinder utom de naturliga.

Rent människa hinder, har man sagt.

Och politiska – av alla slag.

De flästa dör dock av att en svår hungersnöd

nästan alltid är en historia på knappa tre veckor.

Sedan tystnar den i många trakter helt och hållet,

emedan det inte längre finns några som kan hungra.

De av hunger döda kan inte längre dö av hunger.

De värkligt kalla fakta om dödstorka

är så torra och snabba att de fort och och obevekligen dödar.

Där hjlperr inga tårefloder.

Saliv och tårar torkar, också de av sig själva i Bengalen.

Envar som inte är av sten lyssnar till dessa röster

medan magsåret fortsätter att aldrig läkas.

Dettaa är en av avgrunderna.

Sedan finns de andra.


Päivikki Romppainen

Useimmat kuolevat aliravitsemukseen/

lähes aina vajaassa kolmessa viikossa./

Sitten monet alueet hiljenevät tyystin/

koska jäljellä ei enää ole ketään nälkiintymiskykyistä./

Nälkään kuolleet eivät voi nälkiintyä hengiltä./

Todella kylmät faktat kuolemankuivuudesta/

Ovat kuivuudessaan niin nopeita että tappavat pian ja vääjäämättä./

Siinä eivät auta kyyneltulvat./

Hiki ja kyynelet kuivuvat itsestään Bengalissa./

Jokainen joka ei ole kiveä kuuntelee näitä ääniä/

vaikka mahahaava on vielä parantamatta./

Tämä on yksi kuiluista (kadotuksista, syvyyksistä...)/

Sitten tulevat muut. (Sitten on muitakin).


Ei kommentteja:

Lähetä kommentti